33

Recension av: Charlis ipalla

I ett försök att guida öldrickaren vidare stannar vi till vid bryggeriet Charlis öl ipalla, en IPA för alla.

Charlis Brygghus kan enligt bryggaren Kasper Schönhult själv möjligtvis vara Europas minsta bryggeri. Hur det står till med det vet vi inte än men det är med en underdogs attityd han på etiketten till sin ”ipalla” anger att det ska vara ”… en IPA för ALLA, som inte är töntigt sönderhumlad. Vill man lära sig mer om öl så är detta korridoren framåt.”

Tanken att göra en india pale ale för en bred publik kan ses som ett motdrag till när fler och fler trycker ner mer humle än vad som för ett gäng år sedan knappt ansågs vara teoretiskt möjligt. ”1000 IBU senare”? Tokbesk öl är det ju långt ifrån alla som dricker.

Men hur upplevs då vårt exemplar av ipalla?

I glaset har jag en bärnstensfärgad india pale ale med en fin skumkrona på drygt två centimeter som tyvärr ganska snabbt sjunker ihop till halva höjden. Doften domineras av apelsin, grape, kola samt ett nätt inslag av fotsvett. Frukten från doften återkommer i smaken och har fått sällskap av bland annat bär och någon lätt rostad ton. I smaken har tåbiran övergått i lite fräschare toner av hö eller gräs. Det tackar jag för. Dock gör den sig fortfarande påmind i aromen som med en stigande temperatur till slut blir för kvalmig för att avsluta. Bör kanske prova en till för att utesluta att jag fått ett måndagsexemplar.



Den upplevs som en påtagligt besk öl, alltså snäppet mer bitter än en standard-IPA, är rikligt kolsyrad och har en kärnfull kropp som slutar tvärt. Bitterheten i eftersmaken dröjer dock på ett behagligt sätt. Får jag chans att dricka den igen ska jag se till att jag hinkar i mig flaskan ganska kvickt, alternativt skulle jag dela den med en vän – målgruppen är ju onekligen vid så vänner vilka skulle glädjas av att få vara med och dela torde vara lätt att hitta.



Målet att vara en IPA för alla högt satt. Jag upplever den i vart fall som en fruktig och besk öl som är relativt lättdrucken, i vart fall i det lägre temperaturintevallet. Saknade tyvärr termometer men då den slogs i glaset vid c:a 7 grader C kan inte den hunnit bli mer än 12-13 grader när jag fick nog.
Humleprofilen, som ger det mesta av aromen och beskan, upplevde jag tyvärr inte riktigt vara i balans. Om detta är den ultimata intro-IPA:n är jag tveksam till, men stöter man längs sin färd genom nämnda ölkorridor på denna öl tycker jag att man kan pausa och dela en flaska ipalla med en vän. Vad tycker ni?