88

Recension av: Dubhe Imperial Black IPA

För att få en försmak av hur det kan smaka om mormonen Mitt Romney tar hem valsegern i natt väntade jag inte med att öppna min Uinta Dubhe Imperial Black IPA som levererades till mitt lokala bolag.

Uinta håller till i Salt Lake City och så vitt jag vet får mormoner fortfarande inte dricka alkohol så till skillnad från Romney kommer Obama, hur än det går i natt, att få njuta av den här skapelsen när han behagar.

Hittills har jag inte blivit riktigt klok på vad jag ska förvänta mig av en BIPA, alltså en mörk India Pale Ale. Det verkar inte som bryggarna vet riktigt själva heller då öl som passerat förbi har spretat åt alla möjliga håll. Mitt första intryck av Uintas BIPA är att den verkar veta precis vad den vill. Den ber inte om ursäkt. Doften är komplex; med toner av tall, kola, mörk choklad, farinsocker och sprit sitter doften som en schmeck, som man brukar säga.

Skummet tog en lätt solbränd nyans och sjönk i sakta mak ihop i glaset men hade ingen brådska ner. Ölen i sig är mörk. Med bakgrundsbelysning och vitt papper syns

Smaken är riktigt fint balanserad. Den är redan bland de bästa BIPA jag druckit men en något rejälare kropp skulle lyfta den ännu mer. Uinta går ut med att de har mer humle i Dubhe än i någon annan öl för att balansera den maltbas som ger oss ölets mörka och rostade toner. Med den informationen inser jag hur svårt det är att pricka helt rätt i recepten för andra, mer spännande (eller mindre lyckade) varianter. Den mest humlade ölen är ändå inte brutalt humlad. Sant, en bitterhet har den som dröjer sig kvar i min mun, men inte nära den upplevelse man kan få från vissa traditionella dubbel Indian Pale Ales. Aromen kommer åter i smaken och beskrivningen ”en välhumlad chokladpudding” som en vän uttryckte sig, stämmer väl in.

Summan av kardemumman; Dubhe är en fin och välbalanserad öl som visar var det svarta IPA-skåpet ska stå. Får ni tag på en flaska – prova! Finns just nu inte mer än c:a 10-talet kvar spridda landet runt på olika bolag.